Det har gått ett år sedan jag blev lämnad av Emilias pappa. Då kändes det som hela världen gick under. Men alla ni som har gått igenom det samma eller går igenom just nu. Jag lovar er, det går över. Man kommer till en gräns när man inte kan gräva ner sig mer. Och jag hade världens största anledning till att gå vidare. Jag har min ängel Emilia.
Hon är det underbaraste som har hänt mig. Och hon kommer alltid att prioriteras som nr 1!!! Jag förstår inte föräldrar som sätter sig själva före sina barn.
Jag vill tacka alla som har stöttat mig det senaste året, ni har varit fantastiska.
Emilia förra hösten.
Kram Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar